En ganska vanlig vecka med tandläkare och räkningar

Så var det helg igen.
Veckan som gott har bjudit på riktigt vackert vårväder.
Jag har varit ute och krattat mossa i gräsmattan en stund varje kväll. Och fått ihop en lika stor hög mossa varje gång. Får väl se om jag vinner över mossan.

I veckan var jag hos tandläkaren. Trots att det var nästan två år sedan sist, så kändes det som om det vore bara någon vecka sedan.
Alla intryck och dofter som finns på en tandläkarmottagning har etsat sig fast i minnet.
Det är en speciell miljö. Och jag kan inte säga att jag diretk gillar den.
Förr hade jag närmast panik inför att gå till tandläkaren. Nu är det väl inte riktigt så illa, men det är ju inte så att man ringer och frågar Folktandvården, när de har tänkt att kalla för undersökning. Fast man misstänker att man fallit bort i deras papper eller att de glömt att kalla.

När man väl sitter där i tandläkarstolen och med både blås och någon sorts vattenfuktar i munnen, samtidigt som tandsköterskan kratsar och petar med verktyg och handskar så är man ganska utelämnad.
Och att försöka föra en konversation är ju inte lätt. Ändå så brukar tandläkaren vara pratglad och ställa frågor.
-Hur är det tänkt att man ska svara!?!?! Jag är ju ingen buktalare precis.

I år hade Folktandvården uppgraderat sin utrustning. Den sedvanliga röntgen gjordes och skäterksan fick som vanlig gå ut ur rummet när bilderna knäpptes av.
Men man har ingen framkallning längre. Nä, bilderna visas direkt på en dataskärm. Och där kunde jag själv se på dem. Där fanns en liten otcäk funktion kopplad till en knapp som man kunde trycka på. Reveal – hette den. Då ändrades skärka och fokus på bilend och eventuella kariäsangrepp avslöjades på skärmen.
Snacka om att man är nervös när sköterskan trycker på knappen och man tyst sitter och tittar på skärmen tillsammans!

Men jag är glad att jag inte blivit kalla till denna tandläkaren. Han verkar prata alldeles för mycket.

Nåja, nu är det helg och det mulna vädret och regnet har kommit.
Passar på att måla ett par innerdörrar. Det finns ett antal sådana kvar, som fortfarande är i naturell furu.
Och så en annan sysselsättning, att betala räkningarna.
Det får man inte glömma. Man hinner se lönen komma in på kontot för att sedan fördelas ut till en massa olika postgiro och bankgiro.