Föräldramöte

Var ikväll på föräldramöte i min dotters klass. En handfull tappra föräldrar hade samlats för att lyssna på en nervös och osäker fröken berätta om vad man gör i skolan.
Visst är det mycket som ändrats sedan jag själv gick i skolan.
(Faktiskt gick jag i samma skola! och en del lärare känner man igen och man ryggar tillbaka när man ser dem. De måste ju vara urgamla, för man tyckte de var stenåldersmänniskor när man själv gick i skolan)
Men att sitta i en timme och lyssan på en osäker röst som gör allt för att få den kvarts information som man har att delge att räcka i en timme, blir helt enkelt olidligt. Och en känsla av att man sakta glider in i en annan värld, och somnar till, infinner sig.
Detta är återigen en sak som man känner igen från sin egen skoltid. Vem har inte suttit och somnat vid skolbänken?

Nåja, fröken gjorde en tapper insats och det är ju inte lätt att stå inför en grupp ointresserade föräldrar, av olika nationalitet, och samtidigt vara entusiasmerande.